Vilket bra läger det har varit. Jag har verkligen fått valuta för pengarna läger. Oddie och jag hamnade i Ingrids (Skugga) spårgrupp, toppen.
Ann (Matti) och jag tog följe upp till Kosta tidigt på torsdags morgonen så vi var framme strax innan 12. Ingrid kom ganska snart så vi fick även förmånen att välja rum - låååångt ner i korridoren för att kunna sova gott... Så småningom kom det förväntansfulla och glada vovvar och tvåbeningar och kl 15 samlades vi och fick veta indelningen, 3 grupper - 2 spår och en sökgrupp. I min grupp blev det Benjamin m Meck, Ann m Matti, Jessica m Vilja och Monica m Bella och Lotta m Boss vovvarna var från 2år till 14? veckor. Kommer inte ihåg hur små bebisarna var... bara så ljuvliga.
Vi började med att spåra på em och jag la mitt spår som jag brukade, alltså burkar med köttbullar i spåren. Ingrid efter oss och tittade. Efter detta bestämde vi att jag skulle bara ha apporterna i spåret med leksak på slutet eftersom han verkligen vill till slutet. Ingrid tyckte inte att jag behövde ha selet med knäppning av linan under så jag skulle byta till vanliga med knäppning på ryggen. Härligt - mindre saker att hålla reda på.
Resultatet blev att Oddie's 2 sista spår för helgen blev svårare än något jag lagt eller någon annan lagt till Hugo. Med så många spår i ryggen börjar jag känna mig ganska bra på att läsa honom, vet ju nu att han fixar 2 meters vattendrag med grästuvor och ett slags ris/ljung som doftar MYCKET och var högre än honom att spåra i. Det sista spåret missade han början, ingenting stämde och han fick inte upp spåret förrän snitsel nr 2 - det var det lättaste partiet tyckte jag men Ingrid var övertygad om att det hade nog passerat en del vilt + att han var nog ganska trött.
Sen bara malde han på, genom och över alla svårigheter. Jag skulle dock ha följt efter i vattnet på en gång istället för att vänta ut honom. Jag hade lagt spåret tokigt på andra sidan - direkt till höger. Han blev lite osäker, men nu vet jag bättre. Apport nr 2 hittade han bättre än mig, slutapporten skulle han precis dyka ner till men då upptäckte han Benjamin som stog o fotade 3 meter oss i spårslutet från stigen så då blev han tvungen att rusa dit o kolla vad han gjorde....
Skugga löpte så en del hanar blev lite glada i Ingrid!!!! Vi bodde mittemot dem så grabbarna fick vänja sig, intressant men hanterbart. Killarna sköter sig. HUgo fick sina spår och vid ett tillfälle tyckte han att jag var trög.... till slut plockade han upp apporten vände sig mot mig o släppte den när han såg att jag äntligen fatta att han markerade.... Aldrig har han tagit apporten i munnen... tur att Hugo är så säker.
Körde lite budföring oxå, det gick bra!!!
Tack Ingrid för alla tips och råd.
